Lina Länsberg | Allas.se

God morgon kära ni!

Jag sitter trött i sängen efter att ha vaknat alldeles för tidigt. Katterna väckte mig med lek och stim som alltid när vi låter gangstrarna vara inne under natten. Byn på landet där vi bor omges av åkrar med fin odlingsmark och det gör ju närvaron av råttor stor i perioder. Vi hade stora problem med det ett tag men ser nu inte mer än resterna som katterna släpar upp på trappen. Vi har hela fyra katter nu där två av dem är syskon som föddes här i somras. Det är de två som med all rätt kallas gangsters! Så pass att de nästan alltid får vara ute på natten. För, de sover ändå inte då kan jag meddela. Men i natt och några nätter framöver blir det ändå ordentligt kallt här. Uppemot -9 grader, och ändå om en katt klarar det utan problem så känns det lite grymt att tvinga ut dem då. Så, nu sitter jag här vaken 06.00 trots att jag har en morgonsovare till unge här hemma som lätt kommer sova till nio!

Jag skriver blogginlägg, jobbar med mamma-träningsprogram online som snart lanseras, och funderar på hur alla blommor och lökväxtknoppar som syns i våra rabatter kommer klara de här minusgraderna. För visst blomma det här nere i Skåne redan nu. Här är vintergäckens gula blommor alltid först och följs av snödropparna som nyligen har börjat slå ut. Men våra krokusar och tulpaner som har börjat kika upp. Vad säger de egentligen om nio minusgrader?

Kleo firar blommornas återkomst Jag är nu i vecka 38 och lillebror i magen är färdigpackad. Jag har fruktansvärt ont och kan många dagar knappt ta mig från ett rum till ett annat utan stöttning. Samtidigt känns det lättare och lättare ju närmare vi kommer barnafödandet. Känslan av att snart vara där blir starkare och lättnaden liksom ökar. Det säger jag iallafall nu. Jag kommer antagligen ändra mig om jag går över tiden på samma sätt som med Kleo som föddes i v. 42+1. Detta trots igångsättningsförsök. Det blir det inte tal om denna gång om det inte uppstår medicinska skäl. Om jag så ska stå ut till vecka 44! Men. med Kleo var kroppen helt oberedd och så långt gånget som vecka fyrtio så kunde barnmorskan inte känna minsta lilla uppmjukning. Nu är det redan mjukt, öppet en centimeter och lillebror ligger riktigt långt ned, så det känns definitivt mer hoppfullt. Väskan vi ska ha med till förlossningen är nästan helt färdigpackat och innehåller, förutom kläder, hygienartiklar och blöjor, fyra kilo Ergostone för smärtlindring med tyngd och värme och ett kilo godis!

Nu önskar jag er alla en fantastisk söndag!