Lina Länsberg | Allas.se

Hej kära läsare!

Hur är er dag idag? Min är fylld med en del... jaa... irritation och frustration får jag nog säga. Jag är vansinnigt irriterad på hur hälso- och träningsindustrin har gjort träning otillgängligt för så många. Jag möter det hela tiden och jag ser så tydligt hur det här skapas. Hur den bild vi presenteras blir till krav, och avsaknaden av igenkänning till skam. Vältrimmade kroppar, snygga träningsvideos, kaloriräkning och förbjudna livsmedel. Hur ofta ser vi egentligen det som är äkta? Chokladen innan passet eller fisarna efter proteinshaken? Känslan när man känner sig död redan under uppvärmningen och ingen annan ens flåsar? Kamel-tå-tightsen eller handfatstvätten av inneskor som du råkat använda utomhus? Hur ofta ser vi tjocka personer bekvämt tränandes i grupp? Hur ofta ser vi ett rödsprängt svettigt ansikte fullt av glädje?

Vi får inte glömma att det vi idag kallar träning är ett substitut för den fysiska aktivitet livet mer eller mindre alltid krävde av oss förr. Det som vi är byggda för att genomföra. Det innebär att det egentligen inte finns något rätt eller fel. Inte heller något krav på hur träning ska se ut för att vara just träning. Det handlar bara om att våra kroppar ska få arbeta som de är designade att göra.

Jag upplever att det byggts upp en gräns. En skiljelinje där människor på ena sidan får kalla sig tränande och människor på andra sidan inte har tillgång till att identifiera sig som träningsaktiva. Den här gränsen utgörs av hur din kropp ser ut, hur mycket fett du har på kroppen, vilken förkunskap du har och vad du har för kläder och utrustning i dina lådor. Den utgörs av hur långt du redan kan springa eller vilka övningar du har kompetens att utföra.

Jag gör mycket träningsevents där inga förkunskaper krävs. Du behöver inte ha varken grundstyrka eller ett ok flås, och det betonas i informationen. Ändå får jag ofta ganska sorgsna kommentarer som "jag måste komma i form först" trots att de både vill och vet att de behöver det som erbjuds. De känner skam över att de blivit för tjocka, att de är alldeles för otränade eller att de ju inte kan någonting alls. Det här är så otroligt synd och orättvist. Människor känner alltså att de måste träna sig i form innan de får lov att träna. Moment 22. Enda möjligheten i en sådan situation blir alltså att helt på egen hand börja träna, helst när ingen ser och banta på det sätt man hoppas ska fungera. Risken är då att detta måste ske utan stöd och pepp från andra, utan samhörighet och glädje från en grupp, och utan kompetensen och vägledningen från en coach. Så onödigt! Så orättvist!

Träning är för alla, och likaså rätten att få ta del av sammanhållning och glädje under träning. Du behöver INTE komma i form för att börja träna. Det finns ingenting skamligt med dig eller din kropp och du har rätt att vara glad och ha en så frisk och stark kropp som möjligt! End of discussion!

Träningsglädje