Det var så längesedan jag tittade in här. Mitt liv har varit lite upp och ned. Inte dåligt på något sätt egentligen, men kämpigt. Förvirrande. Vem är jag när all energi tar slut och idéer, motivation och fantasi med den. När smärta stoppar mig från träning, jobb och kreativitet i hem och trädgård. Jag som älskar att pyssla hemma med nya tapeter, gamla möbler och pynt. Jag hade älskat att månaderna innan min lilla son föds få ägna mig åt sådant som skapar harmoni. Att få pyssla och förbereda. Nu klarar jag inte ens av så grundläggande saker som att handla, tvätta eller bära min dotter uppför trappan. Jag har fått en fruktansvärd foglossning. Så pass att jag, när jag pressat gränserna något, inte tar mig från ett rum till ett annat. Det är minst sagt utmanande att tvingas till att hantera liv, känslor och tid på ett helt nytt sätt. Kanske är det inte bara dåligt. Kanske lär man sig något på det när man väl kommer ut på andra sidan. När man nu gör det. Jag har nu exakt fem veckor kvar till beräknad förlossning. Desperationen jag känner när jag hör det är stark. Fem veckor! Det är sjukt lång tid. Jag förstår knappt hur jag ska orka med EN vecka till. Med min första gick jag dessutom över hela femton dagar. Många reagerar med ett "det får man väl inte göra längre" eller "då blir du ju igångsatt" när jag berättar det. Men vet ni. Igångsatt betyder inte att man snart är i en pågående förlossning och strax får träffa sin unge. Nope! De försökte sätta igång mig. I hela sex dagar. Det hände absolut ingenting. Nada! Däremot plågades jag enormt. Efter dessa dagar pausades försöken och vattnet gick sedan av sig själv ett dygn senare då de kunde återuppta induktionen igen. Den här gången vill jag inte bli igångsatt om det inte finns en verkligt medicinsk anledning till det. Det är nog det enda som kan få mig att orka med att vänta ännu längre. Att slippa igångsättning. I samband med detta så vill jag dock säga att igångsättning behöver inte bli så här tufft för alla. Absolut inte. Men! Mitt tips är ändå att läsa på ordentligt om igångsättning och riskerna med det innan man tar ett beslut. Information om de mycket små riskerna med överburenhet är däremot lätt att hitta. Leta lite efter det andra också innan Du väljer vad du vill göra vid din förlossning.Tillbaka till mitt nu... Djupa andetag. En del tårar och en och annan semla. Listor över sådant som jag vill och behöver göra, och som funkar trots mitt tillfälliga handikapp. Det är lite som att vara skadad som idrottare. En ofrivillig paus i det man gör bäst -sträva efter förbättring och framsteg precis varenda dag. Även då måste man hitta ett sätt att lösa situationen man är i. Hitta alternativ. Någonting att hänga upp tiden på. Att hitta drivet framåt även om den dova känslan av nedstämdhet hela tiden skuggar sikten framåt. Jag har många bra stunder också. Allt är absolut inte nattsvart även om jag känner att en dimma har lagt sig över mig. På min "sikta framåt-lista" står flera både nödvändiga och spännande saker. Bland annat min onlinecoaching som lanseras på ny plattform i vår. Där kommer ni så småningom hitta allt ifrån roliga och utmanande bootcamps, kampsportspass för både styrka och flås, coachning i ett positivt och friskt förhållande till mat, ätande och den egna kroppen, och mammaträning. För det sistnämnda tillkommer en annan punkt på min lista. Nämligen ännu en vidareutbildning i träning post partum och under graviditet. Något den här graviditeten har givit mig är ju verkligen en ökad förståelse och därmed kompetens att coacha kvinnor med mer genomgående problematik kopplat till graviditet. Det är ju ändå bra. Eller hur?Det här var allt ett dystert inlägg. Jag lovar att jag ska samla på roliga preggo-anekdoter till nästa inlägg. Både cravings, intimfrisering, sexliv som höggravid och tillfälliga läten har ju ändå en del komiska inslag om man säger så. Until next time!