Galafin & bokföringsstress

Hej på er! Hur har ni det? Jag har mycket. Mycket mycket mycket. Oftast roligt men lite på gränsen till för mycket om jag ska vara ärlig. Både vila och träning hamnar i skymundan för måsten och stress. Och, ju mer stress desto mer av ett måste blir träningen för mig. Jag för oss alla egentligen eftersom träning neutraliserar stressen i våra kroppar. Håll träningen kort, effektivt och lättillgängligt så funkar det som bäst i ett stressigt liv.

I helgen rustade jag hemifrån till Stockholm. Ruschen ligger mest i att det alltid känns som det är i sista minuten jag gör allting. Stress eller ej så blev i all fall det här en helg när jag fick tillbaka mer energi än jag spenderade. Jag hade så roligt och fick så mycket fina ord av så många underbara människor när jag ledde Kampsportsgalan!

Kampsportsgalan. Foto av Michael Campanella/Bildbyrån Det är en prisceremonigala för fina prestationer och betydelsefulla insatser inom budo- och kampsport. Så himla festligt att få klä upp sig i galakläder, bli sminkad av proffs samtidigt som man smuttar bubbel och få leda en fantastisk publik genom en rörande prisutdelning.

Kampsportsgalan. Foto av Michael Campanella/Bildbyrån Kampsportsgalan. Foto av Michael Campanella/Bildbyrån Självklart valde jag att bära hållbart mode även till detta. Det är extremt viktigt för både jordens resurser och klimatet. Det är dessutom bra för plånboken. Jag hyrde min fantastiska outfit på Pampas . Vilket fantastiskt butik!

Söndag och hemresa. Mör och trött men med massa tillförd pepp! Det behövde jag verkligen för att ta itu med det som står på måstelistan den här veckan. Bokföringen! Det är mitt blä-göra! Usch! Jag minns när Kleo var nyfödd och det var dags för just detta. Det var definitivt en ny nivå av jobbighet. Kleo var nämligen en bebis som vägrade bli nedlagd. Och då menar jag vägrar, alltid! Jag kan räkna på mina två händer gångerna hon sov mer än 10 min utan att jag låg hud mot hud eller hon låg i famnen. Ingen vagn, ingen säng och ingen sele funkade. Det blev att göra bokföringen med en amningskudde fastklämd mellan mig och bordet och Kleo vid tutten ovanpå kudden. Fråga mig inte om positionen jag fick hålla mina armar i för att kunna sortera och tejpa kvitton, räkna, pricka för och skriva ut. Man gör vad man måste helt enkelt och då och då skrattade jag högt åt min tidigare föreställning, under graviditeten, om att jag skulle hinna fixa, dona, måla väggar och rensa rabatter hur mycket som helst när ungen väl var född. ”De sover ju nästan hela tiden” sade jag och drömde om att snabbt bli färdig med renovering både ute och inne. Men nej nej nej. Jag kunde inte ha mer fel. Nu sitter jag i alla fall själv på stolen när jag tejpar kvitton och kan resa mig en stund när rumpan värker. Det är ju ändå lyx om man jämför.

Summan av kardemumman är att kampsportsgalan var finfin och kvitton är oälskade av mig.

Ha en fin vecka mina vänner!