Nyheten om mitt dåliga mående

Hej alla kära läsare!

Det var väldigt väldigt längesedan jag skrev. I mitt senaste inlägg beskrev jag att jag inte mådde bra. Så har det fortsatt och jag har inte kunnat berätta varför. Det kan jag nu. Äntligen! Jag är gravid.

Idag går jag in i vecka 13 och förutom att den där magiska gränsen när risken för missfall minskat markant är nådd så räknar vi ner tiden till att jag förhoppningsvis kommer må bättre. Jag har mått otroligt dåligt. Jag har varit sängliggande i veckor, har kräkts massor och varit ständigt illamående på ett sätt som kan liknas vid illamåendet mitt under en magsjuka. Jag fick tidigt receptbelagda läkemedel som inte hjälpte alls. I vecka sju fick jag åka in akut varpå medicinändringar gjorde att illamåendet lättade lite då och då. Det var dock långt, långt ifrån bra. Jag har inte kunnat jobba, knappt kunnat ta hand om min dotter och jag har inte kunnat träna ett enda pass förrän den här veckan. Hur glad man än är för en graviditet så är två månaders magsjuka långt mer än vad som är hanterbart. Jag har gråtit många tårar över mitt liv som bara har pausats och jag har även kissat många droppar på golvet när inkontinensen bara blir värre och värre för varje kräkning. Typiskt sexigt! Jag har blivit barn igen när min mamma har fått vara hos oss i veckor för att avlasta och ta hand om allt det jag inte varit kapabel till. Men! Vecka 13! Jag siktar på att må bra i vecka 15 som jag gjorde i min förra graviditet och jag ser ljuset i tunneln. Nu ska jag tillbaka till energi, möjligheten att välja vad jag vill göra med mina dagar, glädje, lust, och träning. Tillbaka till att må bra igen. Nu vill jag snart kunna njuta av graviditet och finnas till för min familj igen. Snart snart snart! Ni kan väl följa med mig på min resa?

Nu lovar jag att jag snart är tillbaka!