Vardagspositivism å sånt

Hej på er kära ni!

Torsdag mitt i veckan och jag kan konstatera att harmonin inte riktigt infinner sig. Allt är lite vimsigt och rörigt och upp och ned. Kylan ute är påtaglig och blommorna i fönstren vissnar för att elementen är för varma. Jag ignorerar att bilen har börjat skrapa lite när jag kör. En annan dag... Den extravaganta idrottsgalan vi skulle gå på nästa vecka blir det inget med. Vardagen får fylla våra liv som vanligt istället.

Men vi kan väl ta och fokusera på lite positiva saker... Jag har äntligen slängt ut granen och var faktiskt ordentligt nöjd över att jag valde kungsgran i år. Förra årets barr efter en rödgran försvann nämligen lagom till sommaren och jag sabbade en dammsugare när jag svärandes skulle ha upp alla barr. Min kille är i Abu Dhabi. Det är bra för han är snyggare när han är brun. För övrigt är det snyggaste med honom hans underarmar och händer. Det är en nyligen funnen insikt jag har fått, att jag inte är så tuff som jag tror framför en man med just de attributen. Som tur är är min idiot-scanner välprogrammerad så osympatiska mäns armar tappar liksom formen så fort de öppnar munnen. Praktiskt! Eh... jo! Eftersom jag har åkt slalom i år för första gången på säkert 20 år (jag som åkte typ alltid som barn) så har jag äntligen ordentliga vinterkläder att vara ute och leka i! Tyvärr var de inte på när jag i förrgår fick skotta drivor utanför butiken för att ens komma in till jobbet. Och, när vi nu pratar skidåkning. Kleo fick åka för första gången i år. Vi var i fjällen med mormor, mostrar, kusiner & Co över nyår. Hon åkte med både mormor och moster. När hon väl ville åka med ringrostiga mamma så kom vi inte ens en meter innan jag stod i split med henne mulad av snön mellan mina ben. Jag har film på det. Hon fick ont i näsan och ville inte åka med mig mer.

Min dotter har sagt roliga saker. Det första var att vi måste puffa upp tuttarna lite. Mina alltså. "De har vissnat mamma!". Hon minns inte amningen runt invägning mina första matcher efter att hon föddes. 61 kilon och vissenhet får en annan dimension kan man väl säga. Är det inte coolt att amning kan funka även efter stenhård svältdiet och extrem vätskebrist? Jag måste betona att jag är medveten om att amning av bebisar under bantning inte rekommenderas pga typ ökade gifter i mjölken eller vad det nu är. Hon var inte bebis då utan dryga året gammal. Hon har också berättat för mig att om man säger att man inte känner fislukt efter en fis så finns den inte. Lukten alltså. Praktiskt.

Skulle vara en söt kvällsbild men bilden blev som dagen. Till nåt annat. Nästa vecka har jag läst att några av mina favvo-konditorier börjar med semlor. Det var min största craving när jag var gravid. Jag kunde köpa tre stycken samtidigt att äta under en kväll. Som tur är hade vi hund på den tiden som jag delade med.

Nu får det va slut på struntskrivande. Nu till tvätthängning och planering för en övergrym PT klient i morgon bitti. Jag insåg förut att jag nu har jobbat som PT i öve 10 år. Erfaren i gamet helt enkelt och lite gammal.1as

Puss på er!