Jul-prestationsångest

God kväll! En vecka kvar till första advent. Jag gillar ju julen, men visst är julen prestations-högtiden nummer ett? Allt ska vara fint och bra och barnen ska ha den bästa julen någonsin. Det här med barnen... Det är ju få områden som är så laddade som föräldraskap, och moderskap framförallt. Är jag bra nog? Alla andra gör så mycket för sina barn? Är jag dålig om jag inte orkar? Vet du vad! Det viktigaste för barn är trygghet och kommunikation, och ju gladare du är desto bättre mår barnen. Du behöver inte ha besök av en Nisse varje natt. Du behöver inte hinna göra ett pepparkakshus och se till att barnen får vakna till julmusik och tända ljus. Det duger som det är. Det är bra ändå. Jag älskar att återuppleva barndomen och älskar att fixa och greja för Kleo. Vissa grejer uppskattar jag mycket mer än vad hon gör. Men! Det är mycket jag inte orkar och hinner och jag tränar på att skita i det! Skita i mycket och fokusera på det viktigaste. Här ligger det leksaker på golvet och det finns mer än ett par dammråttor i hörnen som inte städades bort innan julstjärnorna hängdes upp. Golvet är oskurat och vi har till och med en filt hängandes i sovrumsfönstret då jag inte har pallat såga till rullgardinen vi köpt. Inget mått passar ju så vi fick köpa en kapningsbar. Men, ett och annat Nissebrev ska hon få lill-ungen. Nissebrevs-material fixade min mamma till oss efter att jag berättat en godnatthistoria för Kleo om tomteflickan och husmusen som bor på lagret i butiken där jag jobbar. Osynliga såklart. Men! Istället för en adventskalender-variant med Nisse-brev varje dag i december så började jag redan för kanske tio dagar sedan. Då kan jag ju dela upp det och placera ut lite spännande grejer när jag känner att orken och tiden finns tänkte jag. Palla att vakna 30 min tidigare varje morgon för att ha tid att leta brev. Puh! Åh nej! Det hade nog gjort mer skada än nytta. Idag är det lördag med lite mer tid och ork och då har jag placerat ut ett egenkomponerat tredje brev. Även det inspirerat av en akut påhittad godnatthistoria som jag drog till med när gymnastiken i sängen tog över vid nattning. Så, nu sitter ett första brev på gunghästen. Det leder henne till nästa som ligger i dockvagnen tillsammans med en dumlekola som väl äts innan frukost. Sista sitter på pottan och talar om för henne att det är dags att skriva önskelista.

Nissen har klättrat på gunghästen och hoppat i pottan. Nästa brev får kanske vänta ett tag för nu måste jag nog fokusera på att fixa en adventskalender. Jag har liksom lite tappat bort tiden och inser inte att det är dags snart. Vilken köper man? Present-kalender går fet-bort i år och jag är glad att hon var för liten förra året för att minnas att hon hade en då. Jösses vilket jobb och dessutom blev hon ju arg för att hon inte fick öppna alla på en gång. Adventskalendern på TV. Vilken ålder är egentligen den ifrån? Något äldre än 2,5 år va?

Summan av kardemumman! Du är bra! Ditt barn bryr sig om din uppmärksamhet, din tid och dina kramar, inte någon påhittad perfektion!

Ha en fortsatt fin helg!