Tacksamhet! Nuförtiden finns det ingenting som gör mig så glad och tacksam som en lycklig dotter. På tisdag fyller Kleo tre år och idag hade hon ett litet barnkalas. De åt tårta i lekstugan tillverkad av min 90-åriga morfar, gick på skattjakt och hade hinderbana i vår stora trädgård med jämnåriga barn i vår lilla by på landet. Barn som skrattar, busar, tokar sig, springer fria, klättrar och leker är det finaste som finns. Trygga, och med en framtid i ett område de kommer känna som sitt egna hem. Det här är på något sätt det jag alltid har velat mest av allt. Att kunna återskapa de fina barndomsminnen man själv har. Jag är så otroligt tacksam för den här möjligheten. För det här livet. Tacksam för min otroliga mamma som är här och fixar, donar, tar hand om och älskar. Som bakar roliga tårtor med hjärta, själ och många skratt till barn som sen får säga ”wow” av förtjusning. Tacksam för min livspartner som i timmar, dagar, månader och år har byggt, fixat, burit och kämpat för det här livet i det här huset vi har byggt upp. Tacksam för karriären jag har haft som har gett mig den ekonomiska möjligheten till att bo så här. Tacksam över att vi har turen att leva tryggt. Det är inte alla förunnat.