I natt sov jag tolv timmar

I natt sov jag tolv timmar och vaknade ändå inte av mig själv. Det har varit mycket senaste tiden. Känslor, händelser, sorg men också massa framtidstro. Jag mår bra men behöver helt klart vila. Processerna som pågår då man hanterar, kontrollerar sig själv och håller igen, inte har tid eller tillfälle att gråta och inte har utrymme att förstå. När man slängs runt i möjligheter man inte hinner landa i och när hjärnan ligger flera steg efter.

En nära väns självmord. Desperation, sorg och begravning. En möjlighet som öppnar sig med förväntan, glädje och lite av en overklighetskänsla, mitt i sorgen. Ja… mycket ska man uppleva och många vändningar ska tankarna processa. Inte undra på att sängen känns extra fin just nu. Största utmaningen ligger väl i just detta. Vila och ge sig själv tid för det. Slappna av. Släpp jobb, måsten och ”borde-en”. Andas och landa. Ladda om. Ta nya tag. Återhämtning. Det är precis lika viktigt som allt annat, men för mig lite svårare att prioritera.

Vi hörs när jag vilat lite till. Ta hand om er!