November-advent

Ute är mörkt och kallt... i alla husen, lyser nu överallt... ännu inte ljusen. November är av naturen en mörk och kall månad. En månad vi bara tar oss igenom i väntan på mysigare December. Oavsett om man firar jul eller inte så fylls då fönster, gårdar och träd av ljus, lykor och glitter. Det är mysigt tycker jag. En känsla av värme och harmoni i det kalla och mörka. Så varför väntar vi då egentligen så länge med det här mysiga? Kan vi inte bara få sätta upp mysiga stjärnor i fönstren redan nu?

För två år sedan introducerade jag "ljus-mys" för Kleo. Jag har alltid varit en människa med, om jag får säga det själv, lite väl mycket känslor. De kommer ofta från ingenstans. Eller i alla fall från något jag själv inte är helt medveten om. En doft, en känsla i luften, mörker när man lämnar jobbet eller bara kontrasten mellan ett stimmigt gym och den mörka tystnaden utanför när jag går därifrån. Sådana saker har ofta skapat känslor som blir joggiga för mig. Visst kan det ge positiva känslor också men de hakar man ju av naturliga skäl inte upp sig på på samma sätt. Det jag efter fyrtioett år i livet har lärt mig att det bästa sättet att möta detta på är med acceptans och öppenhet. Att gå och fundera på vad felet är eller att försöka undvika dem fungerar inte. Känslor är vad de är. Ibland är de självklart "äkta" och behöver tas itu med, men ibland är det helt enkelt bara impulser skapade av erfarenheter och förprogrammerade reaktioner (som obehag när ens hand är nära en varm platta, fast psykiskt). Så, acceptans... "Så här är det. Sådan här är jag. Suck så störigt, men ja, ja." och sedan går man vidare till att bygga en strategi. Är man mitt inne i rädslan för känslorna så är strategier svåra att få fram. Jag ställer mig frågorna "Vad är det som framkallar känslan?" "Finns det någon gemensam nämnare?" Och, "vad har tidigare funkat för att få den jobbiga känslan att släppa?" Jag är inne på lite samma ämne i ett av mina tidigare inlägg, "insomnia, nattlig oro & PMS" som du kan läsa här. En sak som alltid varit jobbigt för mig är mörker och känslan av ensamhet och tomhet som mörkret skapar. Sedan ganska så många år tillbaka har det här blivit mycket mycket lättare att hantera. Jag har helt enkelt bara lärt mig att jag är en person som behöver bryta av tystnad och mörker med ljus, liv och intryck. En tur till ICA Kvantum kan räcka. Helst den på Emporia i Malmö! Det är min favorit! Förutom det fungerar det att skapa mys! Dovt ljus, musik och dofter. Och, var hittar vi massor av det? Jo i pyntet som hör julen till. Advent, Lucia och jul! Gud så mysigt! Så, nu tycker jag att vi kör på med mysigheter redan nu i november. I helgen åker ljusslingor upp hos oss. Både inne och ute. Adventstjärnorna läggs fram så att vi är beredda om ett par veckor. Doftljus köps in och fler filtar plockas fram. En tomtenisse som skriver brev till Kleo har redan flyttat in hos oss men där kan jag ju inte påstå att mys i ångestförebyggande syfte är anledningen. Det är mest för att jag inte kan hålla mig. Jag älskar att skapa äventyr, spänning och fantasi för henne. Sen tänker jag också att det är lite strategiskt smart att dra ut på tomtenissandet lite istället för att behöva leverera tomtebus varenda kväll som man får göra om man börjar i december. Det är ju ändå en del vardagskaos som lätt kommer i vägen då och då och man ska ju vara smart med användandet av sin energi har jag hört. Puh! Jag kan ju erkänna att energi inte är min största tillgång just nu. Så, nu ska jag bädda säng till Nissen med Kleos strumpor och leta på ett gosedjur hon grät efter när det var läggdags. Hon hade redan alla de tre andra gosedjuren hon grät efter igår i sängen, så det var inte så att hon var utan och det blir ofta ett väldigt springande efter allt hon läst i "God natt Alfons Åberg" om hon får bestämma. Min historia om gosedjuret blev att Nissen hade lånat för att inte känna sig ensam, så det måste jag ju bevisa nu.

Nu skapar vi mys! Njut av helgen! /Lina