Jag skrev senast att det var en intensiv vecka jag hade framför mig. Nu är jag mitt i den, men oj vilken energi jag har. Jag har haft det fantastiskt! Jag måste berätta om igår. Jag hade blivit inbjuden till en kampsportsföreningen några mil norr om Malmö. Jag körde upp i ett dimmigt och regnigt Skåne glad att jag får jobba med det jag gör. Föreningen jag var på väg till arrangerade ett tjejläger nu under sportlovet med mig som ledare och instruktör. Tjugo tjejer och kvinnor där majoriteten var mellan 12-17 år. Så härligt att få hänga med ett så fantastiskt gäng! Utöver roliga och peppiga träningspass hade vi långa, förtroliga och viktiga samtal. Vi pratade om ideal, om det upplevda kravet på att passa in och om mat och ätande. Eller snarare ”icke ätande”. Tjejerna var rörande överens om att äta är någonting de, som tjejer, förväntas låta bli. Fruktansvärt och riktigt riktigt illa! En utveckling vi verkligen behöver ta på allvar! Vi samtalade om systerskap, om att stötta varandra och om att våga gå sin egen väg. Om att se fula kommentarer och destruktiva normer för vad det är -löjligt, påhittat och totalt oacceptabelt! För ”vem har någonsin uträttat något riktigt stort genom att vara precis som alla andra?” Att jag genom min karriär har lyckats bli en förebild, en person som på riktigt kan påverka tjejer och ungdomar i något så otroligt viktigt känns som det största i hela min karriär. Det största och det viktigaste. Det är ett stort och viktigt ansvar som jag alltid kommer ta på största möjliga allvar. I morgon gör jag min sista arbetsdag i butiken. Samma dag ska det packas för att vi på torsdag morgon skall kunna sitta på ett plan norrut. TV-klädsel är fortfarande inte valt. Det gör vi en annan dag 🙈Vi hörs!