Lyckan av att träna

Igår kväll mådde jag riktigt dåligt. Förutom illamåendet och kräkningar så var jag så trött att tårarna rann. ”I morgon ska jag bara vila” tänkte jag. Natten blev inte heller bra. Jag vaknade flera gånger med oro i kroppen och en känsla av nedstämdhet. Jag trivs inte som mitt liv har varit sista tiden. Vem hade kunnat göra det i och för sig? Men även om jag flera gånger sista tiden har känt mig lycklig över att jag faktiskt har kunnat sitta på ett café en stund och faktiskt må bra. Att jag har kunnat dricka islatte några gånger, två månader efter att favvodrycken kaffe blivit omöjligt att inta. Lycklig över att kunna vara en bra mamma några timmar och tro det eller ej, till och med kunna rensa för små barnkläder och få fram alla Kleos höst- och vinterytterkläder (tacka vet jag ärvda grejer). Ja. Trots detta så är det så mycket som fattas. Träningen har varit en väldigt stor saknad och likaså energin. Man blir inte jättepigg av varken magsjuka (typ) och graviditet som flera av er säkert vet. Jag trivs inte med att ligga i en soffa, att inte känna vilja eller lust. Att inte ha idéer och inte kunna återställa och neutralisera känslor med träning. Jag vill inte leva utan träning. Under min oroliga natt i natt drömde jag en riktigt jobbig dröm om just träning. Min kropp gick inte att styra och jag kunde inte genomföra enkla saker som jag alltid har kunnat oavsett graviditet eller inte. Efter den här jobbiga natten vaknade jag upp och kände bara en sak -jag måste träna nu! Och jag tränade! Jag mådde så pass bra att jag kunde köra ett ganska så jobbigt pass MMA. Lyckan var total! Puls, svett och hårda slag! Jag svävade på moln. Att jag nu ligger nykräkt i soffan är en annan sak. Men jag fick träna. Så, så underbart!